Vanedjuret i pyjamas
Egentligen är det en ganska lång och komplex ritual som utförs, med många moment som utförs i en och samma vanemässiga ordningsföljd, kväll efter kväll. Det är lite som en gudstjänst, eller ett yogapass, eller ett recept på en croquembouche. Tryggheten i rutinen, att veta exakt vad som kommer härnäst. Oavsett om det nu är trosbekännelsen, den nedåtgående hunden, eller att spritsa ut bollar på en bakplåtspapper.
Men själva payoffen kommer ju när jag bär in honom från vardagsrummet till sovrummet, och börjar sjunga på en av tre sånger som jag ser till att aldrig sjunga annat än just vid läggdags. Och direkt känna hur hela hans kropp slappnar av som en ovanligt stor säck med morötter, och huvudet landar tungt på min axel.
Nästa steg är att få täcket uppdraget, fatta en napp i varje hand, få håret bortstruket ur ansiktet, en lätt klapp på ryggen, och så fullfölja det långsamma slintandet in i sömnen. Min fru brukade ondgöra sig (lite på låtsas) över hur den här lilla prytteln totalt lyckats linda mig runt sitt lillfinger. Den poäng som hon då fullständigt lyckades missa, var ju förstås att det är en ömsesidig process ❤️